Matilda Mattsson är en svensk konstnär vars bildvärld rör sig mellan det vardagliga och det drömlika. I hennes verk möts människor, djur och oväntade detaljer som öppnar för berättelser bortom det första intrycket. En blick kan hålla kvar betraktaren, medan en liten förskjutning gör det välbekanta främmande. Det vackra får samsas med det märkliga, och känslan behöver inte alltid kunna förklaras.
Bakom verken finns en människa som länge levt med en hjärna på högvarv. För bara något år sedan fick Matilda sin ADHD-diagnos. Tillsammans med erfarenheter av PTSD, ångest och återkommande utmattning har den väckt frågor om hur ett liv kan formas efter de egna förutsättningarna, snarare än tvärtom.
Hennes historia rymmer också en tidig frånvaro. Året hon skulle börja första klass försvann hennes pappa ur hennes liv. Det är en del av hennes berättelse, men varken den eller hennes diagnoser berättar allt om vem hon är. I konsten finns plats för både det svåra och det lustfyllda, för nyfikenhet och sådant som ännu inte har fått några ord.
När Matilda målar upplever hon en djup, meditativ närvaro. Tankarna som annars går på högvarv stillnar. Där, i skapandet, blir hon fri. Även om det bara är för en stund.
Vid 39 års ålder väljer hon att byta bana och ge skapandet en central plats i sitt liv. Det är både ett konstnärligt beslut och ett personligt vägval. En vilja att inte längre låta det viktigaste bli det som får vänta.
När någon väljer ett av hennes verk betyder det därför mer än en försäljning. Det ger tid i ateljén, utrymme att fortsätta utvecklas och möjlighet att bygga en vardag där måleriet får finnas varje dag. Samtidigt får verket lämna hennes händer och bli en del av någon annans liv.
Det finns bara ett original av varje målning. Men berättelsen är inte avslutad när Matilda lägger ner penseln. Något nytt uppstår i mötet med den som ser den.
